Det har gått snart två år sedan jag och älsklingen träffade, blev kär och tillsammans. Jag vet inte vad jag har
tänkt, när jag vet att han inte bor här och att det kommer att bli jobbig med distansförhållande i ett år. När jag
blev kär så tänkte jag nog att det spelar ingen roll om han är långifrån mig och att jag inte se honom varje dag
som jag önskade, så vet jag att jag har honom alltid med mig. 
Det var min första distansförhållande med honom och jag kände att förhållande bli mer starkare i varje dag. Att
ses en gång i månad eller i två under ett år tycker nog många att det är inte så farlig. För mig var så himla länge
plus att det var i början av förhållande.
Det finns några gånger där jag eller han saknade varandra så mycket så att tårarna kom. Det låter som att små
barn saknar sim mamma, men lite annorlunda. Klart att man kan gråta av att man är lycklig och sånt och det var det
vi gjorde.
Jobbigste stunden var när jag skulle lämna honom och åka upp till Gällivare. Jag hatar när man ska säga hejdå till
varandra och hatar att jag måste sitta på bussen i åtta timmar hela vägen upp utan honom.
Men att jag klarade allt det där var på grund av att jag älskar honom och har fina vänner här som jag alltid kan
hälsa på när jag har tråkig.
Nu är han här hela tiden och det är jätte bra, men ibland saknar jag att prata i telefonen med honom i 3-6 timmar
som vi gjorde. Saknar att jag alltid åker ner och besökte honom och alltid spännande när man inte har träffat på
länge och ska träffa varandra. Distansförhållande är mysig, det är speciellt och många är kanske inte riktig
förstår. Därför man är alltid extra kär.
Jag brukar alltid säga till honom att jag är så himla kär, känns som att vi har nyss blivit tillsammans fast det har
gått länge och det räknas inte som att man är ny kär längre. Men jag är alltid lika kär i honom sen från början.
Det finns inte så många som är som honom. Att jag ibland är arg och irriterad på honom, så vet jag att det är
svårt att hitta en som honom. Jag är rädd att jag kommer inte hitta en som honom med tanke på allting.
Tiden som är nu behåller jag och njuter den väl.
Håller så håller det. 
Börja skolan först 12:00, det är så skönt med sovmorgon. Därför jag är vaken så här sen, men nu ska jag ta och
pussa på hjärtat, sen drömmar vidare om att jag någon gång vinner ett lott, så att jag kan köpa en bil som jag såg idag och
resa runt.